Det blir ännu ett inlägg idag, för idag känner jag att jag vill skriva  

Sovit dåligt eller rättare sagt satt uppe alldeles för länge, gick upp redan halv åtta. Messade en gammal väninna som även hon har namnsdag idag. Min moster ringde och gratta mig på namnsdagen, vi firar aldrig namnsdagar men att ringa och säga att man tänker på personen är ju en fin gest. Thomas skulle köra mig tillbaka till sjukhuset i Lund han är så himmla söt och jag älskar honom så jag tror jag håller på att bli tokig, jag vill verkligen dela mitt liv med honom. Så har jag inte kännt för någon annan, Synd att han inte är min ännu,  japp han är gift. Och jag har gått på det  

På väg till Lund körde vi om P och drack kaffe hos min moster sen körde vi upp till Kyrkogården så jag kunde prata några ord med mamma. Det har blivit jättefint på mormor och morfars grav, där var lagt singel, jag tror att mormor och morfar tycker det blev bra.

På vägen till Lund ligger kopparhatten och Thomas har aldrig varit där så vi var ju bara tvungna att köra upp om där, jag ville visa honom denna vackra natur som man inte kan få nog av. Väl på sjukhuset blev det en snabbfika sen var han tvungen att köra hem. Puss älskling för en mysig eftermiddag, jag älskar dig hur mycket som helst.  

Lisa jag älskar dig min underbara dotter.   

Mamma jag saknar dig så det gör ont i mitt hjärta.   

Allt eller inget?

Ja då var man tillbaka i sjukhussängen igen efter en dag hemma, skönt att komma hem men hur ska det funka när jag väl är hemma? Antingen är det för lågt eller så är det för högt. Så typiskt.

Det började för nio dagar sedan, fast egentligen började allt den 28 oktober 2005. Men fredagen den 20 maj 2011 var det dax igen och kanske värre än alla gånger förut. Thomas körde mig till sjukhuset i Lund jag hade en tid hos diabetesfotvården. Foten såg inte alls bra ut och läkaren Magnus började prata om amputation :( NEJ!!! Inte nu, inte än, jag är för ung. Fattar inget, låt mig vara... Det blev inläggning direkt på akutavd 7 penicillin i dropp och absolut ingen belastning på foten. En massa blodprover ska tas och jag som är så jäkla rädd och svårstucken fram till idag ( sen den 20 maj) tror jag utan att överdriva att de försökt sticka mig 70 gånger med några få lyckade resultat. Efter skintröntgen är det nu konstaterat att det är benröta i hälbenet, och det måste opereras och rensas ut, när det är gjort får man se om det kan läka ihop vilket kan ta mellan 6 - 12 månader, eller om man ska amputera??? Nej nej jag vill ju inte...

Iaf så känner jag mig mycket piggare nu och i fredags försökte jag tjata mig hem vilket inte gick så bra, (fast jag grät hejdlöst som ett litet barn).  Till slut gav de med sig och jag fick komma hem lördag till söndag.

Det var skönt att vara hemma. Fast det var ju inte så lätt som man skulle kunna tro, antingen var det lågt eller högt och jag som bara fick sitta i rullstolen. Ja jag trampade nog lite mer än jag borde på foten...